Atopi och födoämnesallergi hund

Jag märker då och då att jag hittat verktyg som andra med allergiska hundar inte har kännedom om. Därför vill jag skriva detta inlägget, för att det kanske kan hjälpa någon. Sickan är född med sina problem. Hon hade symtom redan som 8v valp och har utretts sedan hon var 12v.

IMG_4159IMG_4164
Lägg märke till öronen.

Problembeskrivning
Sickan har atopi och födoämnesallergi.
Hon kan inte äta något förutom sitt Anallergenic-foder från Royal Canin.
Hon är allergisk mot kvalster, damm, mögel, pollen och vissa blommor.
Hon är spårämneskänslig (oklart om det är den rätta benämningen), om jag tar i en vanlig godis och ger min andra hund och sedan tar en allergigodis med samma hand och ger Sickan så får hon en allergisk reaktion.
Hon kan inte heller äta sin egen mat om den legat i en påse några dagar. Då har det börjat leva kvalster där så hon blir sjuk.
Hon kan inte äta mat ur plastskål om Tuva fått mat i samma skål, trots den är diskad i diskmaskin. Antagligen sitter det kvar något i reporna som gör att hon får en allergisk reaktion.
Hon tål inte de sorters öronrens som finns på marknaden idag, jag får köra med det om det verkligen skulle vara kris. Annars topsar jag hennes öron.
Hennes symtom är röda fläckar på magen, röda öron, klåda, skit i öronen och ögoninflammation.
tuva och bebissickan.jpg

Sickan 12 veckor med min vuxna hund Tuva.

Behandling
Hon går på 5mg prednisolon varannan dag och får hyposensibilisering-injektion var 3-4 vecka.
Isopto maxidex i ögonen vid behov. Ofta en gång i veckan. Badar i klorhexidinshampo vid behov.
Royal Canin Anallergenic som foder.

Detta gör att jag håller hennes inflammation så låg som möjligt i kroppen. Jag ser redan stora skillnader på hyposensen. Hon kunde träna i inomhushall förra veckan, något jag inte vågat testa sedan förra hösten då jag upptäckte att hon inte tålde dammet i mattorna.

55464995_1759540104147398_3805716464527212544_n

Ventilation och luftfuktighet
Jag har en luftrenare som håller luften ren, vilket är viktigt då hon är pollenallergiker och våren är på ingång. Många menar att det inte hjälper men den tar bort 99% av alla allergener i hemmets luft och hjälper till att hålla luftfuktigheten låg. Kvalster trivs i värme och fukt, och en god ventilation är en förutsättning för att hålla så låg nivå av kvalster som möjligt. 35-45% luftfuktighet på vintern är ett riktmärke att hålla. I norra Sverige finns det knappt några kvalsterallergiker av denna anledning, luftfuktigheten är så låg där uppe att det inte blir någon kvalstertillväxt att tala om. Hade Sickan enbart varit allergisk mot kvalster hade jag inte gjort denna investering, men eftersom den tar bort pollenpartiklar är det i mina ögon värt det. Förra året fick jag spola av henne efter varje promenad för hon annars fick kraftig klåda.

53750271_304001200280430_627348272150740992_n54518488_336019163720398_5691842534997753856_n

 

Jag har en del fårskinn. Både till hundarna i bilen, i deras sängar, ullplädar etc. Det finns olika läger här. En del menar att kvalster inte trivs i ull medan en del menar att de trivs ännu bättre i ull. Jag ska lägga undan dom en period och se om jag ser någon skillnad hos henne.

IMG_20180216_063223.jpg

Rena golv
Eftersom Sickan inte bara är allergisk mot kvalster och pollen utan även födoämnen är det viktigt hålla golven rena. När man lagar mat spills det ibland, så är det bara. Även om jag tar upp direkt ska hon dit och nosa och slicka och en allergisk reaktion följer. Vi torkar alltid med av med såpa/diskmedel och vatten. Någon gång i veckan / varannan vecka drar vi över alla golv med en ångmopp:
d0.jpg

Sängen
Hundarna får sova var de vill hos oss. Sickan väljer alltid sängen. I stoppade möbler och framförallt i sängen är kvalstren som värst etablerade. Jag har nyligen köpt hem medecas sängkläder och skydd… och så snart jag bor i hus kommer jag att ha en hundgård till Sickan så att jag kan minska hennes inomhusvistelse när det inte är pollen-period.

Tugg
Sickan tål inte nylabones. Hon tål inte gurka eller någon annan grönsak som hon kan få tugga på heller. Det var inte kul när hon var valp. Jag har aldrig haft så många trasiga strumpor, haha. Dock upptäckte jag en flisfri tuggrot och den tålde hon så det har hon tre stycken i olika storlekar nu.
Fick tipset att ge ved.. men jag ser bara risker med det då ved flisar sig och risken är stor att det blir sår och inflammation i munnen på dom som man upptäcker allt för sent.

53762061_2236635476548425_7543246603788746752_n.jpg

Det är ett tufft, dyrt och tidskrävande liv. Tur att hon är värd allt meck. Min fina lilla brungris. Bilder nedan tagna innan vi hittat alla nycklar. Notera öronen.

IMG_4206IMG_4211IMG_20180210_150650IMG_20180301_100553IMG_20180304_124655_Bokeh

 

Och bild som hon för det mesta ser ut nu:

a1.JPGTill er som har en hund ni misstänker ha allergi: kliar sig i öronen, biter i tassar, får utslag eller liknande – sök hjälp!
Lyssna inte på tokar som tipsar om kollodialt silver och pasta man smörjer hundarna med. Det funkar inte. En av de bästa i sverige på hudsjukdomar och allergi heter Susanne Åhman. Min veterinär Ylva Anesten har bett om second opinion hos henne flera gånger efter påtryckningar från mig. Jag vill ofta ha två som säger sitt om hundarna vid sjukdom. Susannes klinik heter Vetaderm. Vi har gått på Anicura Djursjukhuset i Jönköping. En veterinär specialiserad i ämnet är vad ni ska söka efter, och hålla er till EN plan på ett konsekvent vis. Sickan har testat de flesta allergimediciner, inklusive TVÅ sprutor av den svindyra mirakelsprutan cytopoint utan något som helst resultat. Deras skarpaste medicin gjorde Sickan tvärtom sämre. Jag har testat laga mat från grunden till henne med inte heller det funkade. Testade kanin, häst, pumpa, quinoa, potatis, sötpotatis, viltkött etc. Inget funkade. Hon är one of a kind på fler än ett sätt och har varit svår – men skam den som ger sig!

Och håll nu tummarna, idag skickade jag in andra ansökan till SKK för att få tävlingsdispens. Snälla låt oss få grönt nu så vi kan gå MH och hitta på lite kul på tävlingsbanorna framöver!

Många tack om du läst hit, länkar lite bra grejer här nedan för att hitta mer info:

 

Jag har säkert glömt massor, ställ frågor om ni undrar över något så samlar jag dom i detta inlägget med.

Trevlig kväll!

Annonser

Rescension Bränn alla mina brev

Bränn alla mina brev. Skriven av Alex Schulman. Jag började följa Alex och Calle för drygt 10 år sedan. Jag tyckte om Alex. Han var rolig, skärpt och hade en rätt rå humor. Tyvärr blev den bara råare och råare med tiden och han slutade vara rolig o jag upplevde honom som direkt elak. Att vara elak utan finess är bara fult. Det finns inget kul i det. Slutade följa både Alex och Calle när de skapade 1000apor. Är en halv evighet sedan med andra ord.

När jag bläddrade i Storytel dök denna titel upp, och Alex namn. Jag bestämde mig för att ge honom en chans och ja. Vilket jävla geni han är. Skriva, det kan han. Det är så jävla bra och man känner verkligen med hans mormor, Karin, genom hela boken. En olycklig kärlek som kommer upp till ytan. Trots det gått 80 år så är känslorna, de psykiska sjukdomarna och dramat i boken relaterbara och nog så aktuella. Hela boken baseras på 80 år gamla brevkorrenspondenser Alex läser i letandet efter svar på egen vrede.

Pga olyckligt slut och att det är Alex som skrivit boken får den inte full pott. Men fyra av fem granar! 🎄🎄🎄🎄

Rescension Växa – inte lyda

Växa – inte lyda av Lars H Gustafsson är en bok som kretsar kring uppfostran och förhållandet av makt mellan barn och vuxna.

Det var på Eva Bertilssons introduktionskurs i beteendeanalys som jag blev tipsad om boken, och även Kerstin Malm tipsade om den i våras när hon föreläste för oss på kyrkekvarn. Jag har valt att lyssna på den via Storytel där författaren läser boken själv. När jag först hörde att det var en snubbe som var berättarröst var jag nära på att stänga av, men jag bestämde mig för att ge den 10 minuter och sedan var jag fast. :-)

Författaren är född på 40-talet och trots han är en vit man har han en balanserad syn på uppfostran och en röst som är vänlig och åsikter som är kloka. Tyvärr har jag lågt förtroende för snubbar, men denna man är värd att lyssna på. Han har åtta egna barn och har jobbat många år som barnläkare. Jag håller med till tusen på alla frågor genom boken.

Alla historier i boken är fullt applicerbara på relationen människa – hund.

”Utgå från att barnet vill dig väl och gör vad det kan för att samarbeta”

Behöver knappt någon kommentar. Hundar jävlas inte. De vill förstå.

”Lek och låt barnet leka. Lek tillsammans med barnet men låt det också leka och fantisera på egen hand. Ge den en koja att leka i och en sten att klättra upp på”

Applicera inte ”nothing in life is free”. Ge mat ur matskål vid sidan av träning. Låt hunden veta att den inte behöver arbeta för varje matbit eller chans till lek. Vi vill ju att hunden ska vilja vara med oss oavsett, och att den ska våga, välja och visa när den inte orkar eller vill mer. Samarbetet ska vara roligt det med.

”Ha så få fasta regler som möjligt men massa tålamod. Skilj mellan det du får bestämma och barnet får bestämma och vad ni bestämmer tillsammans”

Blanda aktiviteter där rollen av bestämmande varierar mellan dig och hunden. Viltspår, personspår, specialsök = hunden har makten. Lydnad, agility, skydd = människan har makten. Tänk självständigt arbete som plats där hunden håller i taktpinnen och det vi kallar samarbetsövningar moment där människan håller i taktpinnen.

”Bevaka barnets rätt till en känsla av värdighet. Låt ingen kränka barnet”

Skydda din hund. Välj dess vänner. Låt inte hundarna göra upp sinsemellan. Hjälp dom. Och lämna inte hunden till människor som pissar på hundens självkänsla/har annat förhållningssätt än ditt. Det kan skapa stor oro och kränka hunden om den inte är tuff nog för den typen av belastning.

”Öppna ditt hem och bry dig om barnets kompisar. Lär känna och respektera andra barn än ditt eget, så blir du respekterad tillbaka”

I mitt träningsgäng bryr vi oss om varandras hundar och deras utveckling. Vi ger ärlig feedback och säger direkt om vi ser något hos varandras hundar som föraren kan ha missat. Vi tycker om varandra med, vilket ger möjlighet att ge och ta feedback på rätt sätt utan att någon känner sig kränkt eller dålig. ”It takes a village to raise a child” appliceras hos oss.

En självklar bok för alla som har hund eller barn. Eller vill skaffa barn. Eller vill förstå hur jag tänker med mina hundar.

Något dåligt med boken måste jag väl också komma på.. det enda är väl att Lars är en man och inte en kvinna. Jag tror att bokens innehåll främst tilltalar kvinnor trots det är en föräldra-bok. Jag har under hela mitt liv sett stora skillnader i empatiskt förhållningssätt mellan män och kvinnor och har således liten respekt för män i denna fråga. De börjar på minus helt enkelt. Något han också tar upp boken, så ni kan sitta er i båten angående mitt ”manshat”, jag tycker det som känner som jag borde ge boken en chans.

Nyckelord: prägling, anknytning, omsorg, fostran, regler, auktoritet, maktfördelning, relation.

Den får fyra hundkex av fem möjliga av mig. Sorry Lars, men du får helt enkelt bjuda på ett ett avdrag för du är man!

🌱🌱🌱🌱/🌱🌱🌱🌱🌱

Tre dagar med Heidi Billkvam

I början av vecka 42 tog jag ut tre semesterdagar för att få gå lydnad för Heidi. Jag har hört gott om Heidi sedan tidigare, sedan har hon en otrolig kunskap, fina meriter och varit landslagstränare i flera år. Förväntningarna var höga och de uppnåddes : )

Vi tränade på fritt följ, apportering, rutan och fjärren.
Foton i bildspelet är tagna från Hundspåret Birba i Hultsfred som anordnade detta superläger.

Det jag tar med mig från Heidi är att använda socialbelöning 50% av alla belöningar hunden får för att skapa rutin.
Att gå vidare i träningen snabbt. Max tre dagar på samma ställe, sen måste vi utvecklas.
Tro på mig själv, jag kan Sickan väldigt bra och borde ha större förtroende till min egen kunskap.
Öva klass III – momenten redan nu.
Fjärrskiften tränas i soffan eller på studsigt underlag :)

Har köpt tre fina apportbockar, ska köpa en ruta och lite annat skröfs och faktiskt komma igång med lydnaden. Jag tycker det är så roligt! Och Sickan också :)

Bilderna i bildspelet nedan är tagna av mig, Hundspåret Birba och Leif.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack om du läst ända hit,

Ida

Hunden – en länk till naturen?

Trä som trendar, hike, triathlon, jakt, svampplockning, hembryggt öl och Instagram. Mysigt kan man tycka. Vi verkar längta tillbaka till hur det var före interwebs.

Samtidigt är social status viktigare än någonsin. Extroverta personlighetsdrag har sällan varit mer premierade än i den tid vi lever nu. Flest likes vinner. På bussen för nåt år sedan hörde jag två personer diskutera någons profil. Den hade 340 vänner/följare. ”Det måste ju vara en fejkprofil”. När kidsen tror att en person med 340 vänner på Facebook, eller om det var följare på Instagram är på låtsas för att den enbart har 340 vänner, då är det något som är fett skevt, i förhållande till hur min syn på saker är, förstås.

När jag gick i högstadiet berättade läraren att vi under en livstid träffar runt 2000 personer. Jag vet inte om det finns någon studie på detta eller hur definitionen av träffa var. Antagligen ha ett samtal längre än 5 minuter.

2000 personer delar på 80 levnadsår = 25 möten per år. Kidsen var kanske 13 år. 25 x 13 = 325 personer. Om barnet träffat 325 personer så lär den ju knappast ha alla på sin Facebook.

Anyhow..

Vi lever i en tid där vi mentalt springer. Vi har glömt hur man går, vilar, sitter still samtidigt som vi längtar tillbaka till det enkla livet. Barfota-Ernst. Sylta och safta, plocka äpplen och käka hemlagad lunch varje dag. Organismen människa måste primalskrika i ren jävla ångest.

Så vad gör många? De skaffar hund. Ofta med förhoppning om att de ska röra sig mer i naturen, få sällskap, känna sig trygg, ha någon att komma hem till. Andra upptäcker den kittlande känslan av att få självförverkliga sig själv tillsammans med sin hund och hamnar i samma spiral som tidigare, men med en hund vid sin sida.

Prestera. Satsa. Vinna.

Många verkar tröttna när det inte går längre än till en viss nivå. Man vill ju vara bäst. Blir besviken. Ställer av sin hund, skaffar en till. Kanske lyckas bättre. Är nöjd med sig själv och sin hund. Får för sig att lyckas är default mode. Får en dipp i hundträning, tappar glädjen.

Jag drömmer om att tävla med Sickan. Det är inget snack om saken. Själva tävlandet är inte boven. Dit jag vill komma är vi måste vara rädda om oss.

Maslows behovsteori.

Eftersom vi har ett överflöd av 1. Kroppsliga behov och 2. Trygghet. Ofta har 3. Kärlek och gemenskap som tillgång via internet at any time blir de två översta de enda som vi behöver jobba med. Uppskattning i form av likes är för de flesta ingen större utmaning. Vi vet vad vi ska skriva för att få lite bekräftelse. Det arbetet vi lägger där är relativt litet. Procentuellt tror jag att bortsett från tiden vi arbetar så läggs en allt större bit av vår dagliga energi på 5. Självförverkligande idag.

Om vi som biologisk varelse skulle fördela vår energi enligt denna trappa skulle vi lägga mestadels av vår energi på de tre mest väsentliga blocken. Kroppsliga behov trygghet och kärlek. Hårt arbete och sedan få värme, gemenskap och kärlek när man kommer hem. Uppskattning också kanske. Och självförverkligande när man typ byggt en bra och säker grind – eller nåt.

Det jag tror att fler än jag upptäckt är att om vi istället för att lägga massa tid på självförverkligande lägger mer tid på de största och mest basala blocken (som vi biologiskt bör) så mår vi psykiskt bättre. Vardagen behöver det inte. Men om vi på vår fritid omfördelar och iscensätter detta behov så blir vi mer nöjda (jag tänker på hajk).

Att leta sin egen mat, laga den i naturen, frysa och svettas, ha det lite jävligt en stund. Göra upp sin egen eld. Vandra tillsammans i tystnad med andra. Sova obekvämt. Vakna till i gryningen, laga mat intill utsikten av morgondimma över en stilla sjö. Ja, ni vet. Hajka. Uppleva naturen. Vara i naturen. Sätta sig själv i en mer naturlig situation än den vi lever i vardagen.

En som blir lika nöjd eller ännu mer nöjd än oss själv är hunden om den får följa med. Vi får en djupare relation, vi mår bättre, vi lär oss mer om oss själva och hjärnan får en paus i allt brus.

Jag tror vi alla måste akta oss för denna spiral. Det blir inte så för att vi är galna. Det blir så för att vi har det för bra.

Tack om du läst ända hit,

Ida

Augusti

Hej bloggen,

Vi kan börja med att konstatera att Sickan kan vara den mest olycksdrabbade lilla skitungen till hund jag någonsin stött på. Allergisk från födseln, senskada som 6 månadersvalp, river upp hasen och får sy och får inflammation i läkningen…
Hon är snart uppe i Tuvas summor hos veterinären och hon är bara 1 år.
Om drygt en vecka ska vi ta blodprov och få svart på vitt exakt vilka ämnen Sickan reagerar på och i vilken grad.
Jag vet knappt om jag vill veta. Klart jag vill, men jag har aldrig varit med om en sån känslig hund. Hon är spårämneskänslig, vilket innebär om jag tar en sked som kontaminerats av ett annat godis än hennes torrfoder så reagerar hon. Även om man skakat av den. Allt måste diskas. Godis kan inte ligga i plastpåse för länge för då reagerar hon också. Hon tål alltså inte plaster. Jag har inte ha godis i nya jackor för hon tål inte impregmering. Hon tål inte katt, inte pollen, inte damm, inte något att äta förutom sitt RC Anallergenic. Hon är svårskött för andra, men hemma har vi anpassat oss och vårt hem efter henne.

img_20180807_192225_01

Man ska inte måla fan på väggen men skulle inte förvåna mig om Sickan har D-höfter. Hon är ett riktigt måndagsexemplar. Fantastisk personlighet. Helt ljuvlig hund. Men sjuk och olycksdrabbad. Jag har pratat mycket med Åsa om detta. Åsa och jag har ganska gemensam djursyn och är överens om att det bästa jag kan göra är att göra vad jag kan och njuta av min lilla hund så länge hon är glad, lycklig och inte påverkas av sin sjukdom mer än vad som känns rimligt. Jag får försöka bli trygg i det och inte känna sån framtidsoro hela tiden.

img_20180819_114752-effects

Eftersom hon varit skadad i princip hela utomhussäsongen och vi endast kunnat bada, miljöträna, spåra och göra lugna grejer har jag fått ställa in allt vad agility heter. Jag har bestämt mig för att börja med brukset helt enkelt och de detaljer jag kan fila på i lydnad och spår innan hon är stark nog att startas i agilityn.
På sätt och vis tror jag det är bra för Sickan. Hon kan behöva lite lydnad och vi tillsammans lite mer relation och belöningsutveckling innan vi börjar med en så självständig sport som agilityn ändå är för hundarna (om man tränar så som jag gör eller tänkt göra i alla fall).

Igår startade vår spårutvecklingskurs för Annelie Damberg. Honär SBK-lärare och en ny bekantskap för mig. Det ska bli väldigt intressant att få höra hennes syn på spår då jag är ish präglad av Hundcampus och SWDI’s tänk sedan tidigare föreläsningar och kurser. Det första vi fick göra var att skriva upp tre utvecklingsområden vi vill arbeta med under dessa två månader.

Jag valde:

  • Noggrannhet i vinkelarbetet
  • Fokus i spårupptaget
  • Markering av mjuka föremål

img_20180819_114900

Noggrannhet i vinkelarbetet började vi med. Annelie föreslog att jag skulle göra tre olika typer av 90gradersvinklar i ett och samma spår. Jag gjorde en vinkel mot ett objekt, dvs så hon inte kan gå förbi spåret. Valde ett träd som hon visst gick förbi, men hittade sig snabbt tillbaka. Hon har orutin, men det är det jag ska lära henne. Nästa vinkel jag gjorde var ett upptramp med yttre foten som första fotsteg i nästa riktning. Den tog hon sådär-bra. Sista vinkeln var ett T. Rakt med ena foten och dikt med andra i form av ett T innan jag fortsatte åt nästa riktning, vilken hon klarade superfint!

img_20180819_192902
Ni som forskat, själva håller på med hund och eller analyserar på ett systematiskt vis tänker säkert som jag här. Varför gjorde hon som hon gjorde. Var det för att de andra två vinklarna var uppvärmning? Eller var den ena enklare för henne än den andra? Var det på grund av att den liknar mina vanliga vinklar där jag bara går mest? Var det på grund av kringliggande dofter? Störningar?
Jag har en plan för hur jag ska undersöka vilken typ av vinklar som kommer lära henne detta snabbast och bäst, men det får jag återkomma med. Let the nörding begin!

Något som är särskilt kul med kursen är att flera av mina vänner också går den med sina hundar. Åsa, Sara och Hanne. Tre av mina spårkamrater :) Blir särskilt roligt att få utvecklas tillsammans med personer man tycker om på kurs, och sedan ha möjligheten och fördelen att kunna träna och utmana varandra utanför kurstillfällena.

img_20180810_174453

Tuvalainen undrar väl någon kanske lite om. Den stora lilla grisen. Storbusan. Hon mår typ bra. Hon är lite grinigare än vanligt och har därför en tid hos en specialistortopeden Kris Camp om ett par veckor. Jag misstänker nytt fast lindrigt diskbråck, ansträngda muskler, felbelastningar etc. Sandra på Fysocanis har gett mig viss information, men vill att Kris ska kolla igenom henne också. Han ska gå igenom henne grundligt. Blir blodprov och hela rasket. En lite lyxigare (läs dyrare) seniorkontroll. Så får vi se om vi remitteras rehab (troligen) och kanske får lite smärtis och övningar (säkerligen). Får jag en dödsdom på Tuva nu så skjuter jag mig själv. Jag orkar inte mer nederlag när det kommer till mina djur. Det tar knäcken på mig. Tuva är trots hon är grinig och tar ett trappsteg i taget, en väldigt tillfreds liten själ. Jag är så glad att hon är så trygg som hon är idag. Att hon släpper saker snabbt. Att hon kan njuta av livet varje dag. Hon är en fantastiskt rolig och bitter liten hund. Egen.

img_20180814_110939

Många tack om du läste hit,
Ida

Tandådalen

Tja tja Bloggen.

Dag två i Sälenfjället med Jesper och hundarna. Hittills Jespers bästa semesterförslag nånsin! ❤️

Vi har otroligt varmt här uppe. Över 30 vansinniga grader. Radion varnar för bränder i områden runtomkring. Värmen har resulterat i kortare hajker och dessa med anslutning till vattendrag. I morgon ska vi paddla kanot och bada för att få lite variation på aktiviteter när vi inte kan gå längre turer i värmen. Jag & Jesper orkar, men det funkar mindre bra för våra pälsdjur.

MEN! De strapatser vi hitintills tagit har i alla fall varit fantastiskt vackra. Älskar fjällnaturen. Vattendragen är iskalla, klara och är cirka det godaste vattnet man kan dricka. Hundarna kan gå lösa och håller sig intill oss hela tiden. Helt magisk känsla att vara här och uppleva detta med odjuren. Tuva fullkomligt älskar det här uppe. Och Sickan är lika glad som vanligt. Älskar att de är så sociala och har så lite jakt att de håller sig vid oss utan att vi behöver tjata.

Vi hyr stugan genom vår kompis Jonas föräldrar. Dom är i huset bredvid, men hundarna klarar av att hålla sig till vår framsida ändå. Hörde att Sickan blev lite lockad på vid ett tillfälle, men hon valde ändå att stanna och vända tillbaka utan att jag kallade på henne. Fantastiska lilla hund.

Stugan är toppenfin, vart verkligen positivt överraskad över hur välskött, snyggt inredd och fräsch den var. Naturtomt också, så fjällvegetation direkt utanför dörren! Vi har ett litet kök, litet vardagsrum och ett sovloft där vi stänger till med kompostgaller på natten så hundarna inte får för sig att ta den branta trappan själva. Alldeles lagom stort för oss!

Jag har velat vandra med Tuva sedan skadan och ryggoperationen 2015. Det känns som att komma hem att äntligen få se henne springa fri bland ljung och fjällbjörkarna på fjället. Lägger in lite bilder så förstår ni kanske vad jag menar..

Sickan 1 år gammal!

2018.06.03 fyller hon ett! Och vilket år! Jag tänker att jag delar upp året i olika kategorier, för annars svävar jag ut och kommer ingen vart. Personlighet, samarbetsvilja, familjelivet, arbetslivet, hälsan, utbildning och planer kommer jag ta upp.

20645675_10212308480879843_326874080_n

Tuva och Sickans första möte

 

Personligheten
När jag hälsade på Sickan vid 4-5 veckors ålder upplevde jag henne som ett riktigt popcorn. Hon var mer vild än tam, superbusig med de andra valparna, inte speciellt gosig och väldigt, väldigt söt. Idag är hon fortfarande vild, superbusig med andra hundar, otroligt gosig och väldigt, väldigt söt. Hon är en riktig kompis. En hund jag känner att jag kan ha med precis överallt och hon tar alla miljöer och situationer med skaplig ro. Trygg och glad. Och otroligt snäll. Jag klickar verkligen bra med henne. Jag har haft åtta hundar i familjen, varav två egna innan Sickan. Alla har varit underbara, men Sickan är verkligen något extra. Så mycket energi, glädje, engagemang, vilja, envishet, mod, vakenhet och driv i en sån liten kropp. Vi ska fjällvandra i sommar och jag kan verkligen inte tänka mig en härligare hund att ha vid min sida i fjällen.

19747761_10211938297825498_347042577_o

Bild från vårt första möte. När jag visste att det lilla popcornet skulle bli mitt.

års15

En riktig kompis den där brunbjörnsgrisen.

 

års2

Carpe diem osv.

års12

Är man törstig så är man

Samarbetsviljan
Som vanligt med valpar är det ofta svårt att konkurrera med andra hundar. De älskar att leka tafatt och lattja runt. Ändå har jag sedan hon var 10 veckorsvalp upplevt henne som väldigt knuten till mig. Det var som att hon kände att det var hon och jag. Hon älskar att träna, leka och hitta på saker tillsammans. Hon är lika glad om vi går en promenad i skogen, fönstershoppar på stan, tränar agility eller spårar i skogen. Hon vill absolut inte arbeta med någon annan om jag finns i närheten. Som tur är händer ju typ aldrig detta och ser inget behov av att hon ska vilja träna med andra förutom i budföringen. Ska bli intressant att se Sickans svar på MH-testet när hon ska leka med andra när jag är med. Jag tror hon kommer haka på, men jag skulle inte bli speciellt förvånad om hon säger tack, men nej tack  – min matte står där borta.

års32

Apportering

års26

Kontakt är jättekul träning med en sån här hund!

års35

Fokus på sin mammis

Familjelivet
Små barn är det svårt att ha med Sickan innan de acklimatiserat sig i varandras närvaro. Får Sickan skrota runt på tomten med småkidsen är det lugnt, men momentet att hälsa lugnt finns inte i hennes värld. Och hon älskar förstås ALLA. Särskilt barn. Hemma är hon gosig, lugn men när det gått för lång stund alternativt om hon är övertrött så säger hon till om det. Hon gläfser och luftskäller och visar tydligt sin frustration. Då är det bara att ta på tofflorna och gå ut en sväng eller säga ”Nej, nu är det vila” Då köper hon det om det är att hon är trött. Är hon uttråkad så funkar det föga ;) Hennes hälsostatus med klådan har gjort att jag valt att inte lämna henne ensam annat än väldigt korta stunder. Risken är för stor att hon tuggar sönder sig. När pollen lagt sig och det blivit bättre med klådan, igen, är det dags att utveckla ensamträningen. Men till dess är hon alltid med mig eller med husse.

års27

Sickan blir klappad av min systerdotter Ester

års6

Sickan 8 veckor och Tuva 6 år

 

 

Arbetslivet
Sickan har varit med mig på kontoret sedan hon var 11 veckor. Hon har aldrig kissat/bajsat inne. Bitit sönder 1 st sladd. Det är allt. Hon har haft lätt att koppla av från början och sover även nu hela tiden på jobbet. Hon är en kanonfin hund att ha på kontoret. Hon skäller när någon klappat henne och sen går, de ska ju fortsätta gosa med henne tycker hon. Annars är hon klockren att ha med. Har haft henne mkt i koppel för att undvika att hon går och hoppar på folk eller hittar på sattyg. Nu har jag mer och mer börjat ge henne mer frihet och hon går för det mesta och lägger sig på en sval plats när hon får tillgång till hela kontoret (två våningar, tror det är typ 600 kvm). En gullig extrakollega tycker de flesta på kontoret.

års11

Prinsessan på ärten

års21

Mysbus på frukostrasten nere i köket

års16

Kontorstid = vila

Hälsan
Ja. Detta är ett kapitel i sig. Sickan är kroniskt sjuk i allergi. Hon har både födoämnesallergi och atopi. Hon tål inte plast, katt, pollen. Inte heller något annat än vatten och sitt allergifoder att äta. När hon utsätts för något av detta eller får i sig något annat än sin mat får hon utslag på kroppen och en väldig klåda. Det har varit väldigt tufft att hålla henne fin, och är fortfarande skulle jag säga. I skrivande stund har jag just badat henne i klorhexidinshampo. Tidigare idag på jobbet fick jag fylla blomkannan med svalt vatten och skölja av henne allt pollen hon dragit på sig ute på lunchpromenaden. Hon låg och kliade sig och bet i sina tassar så mycket att det var omöjligt att få henne att sluta såvida jag inte fysiskt förhindrade henne att komma åt tassarna.
När pollenperioden är över och jag haft koll på hennes miljö och födoämnesintag så är hon fin på kortison varannan dag. Vi har testat allt utom hyposensbehandling. Detta ska vi göra i höst. Det ser jag mycket fram emot. Tänk att få en symtomfri Sickan. Så otroligt skönt det skulle vara för henne, och för mig!
Under första badet för säsongen trampade Sickan fel/översträckte sig när hon hävde sig upp från vattnet. Hon får laser på sträckningen hos Fysiocanis och ska gå på sitt andra återbesök om två veckor. Då är förhoppningsvis senan helt återställd och vi kan så smått utöka aktiviteterna.

års1

Rinniga ögon och knottriga röda öron

års7

Men glad oavsett klåda och knotter

Utbildning
Valpkurs, hos Motiverade hundar
Agilitygrunder för valpar, 1 dag, hos Fanny Gott
Grundhandling i agility, 2 dagar, för Fiona Lövdinger

års19

Kamplek med stor boll. Här i november. Idag har hon mycket bättre viktförskjutning bakåt. Träning ger färdighet!

Planer
Jag har sökt tävlingsdispens för att få tävla med Sickan trots att hon går på kortison. Jag vet inte vad vi kommer pyssla med i framtiden men agility är något jag verkligen vill lära mig mer om. Jag är urusel på att handla, men vet och känner att jag kan lära mig. Vi har två agilityläger inbokade. Ett fyradagars för Fanny Gott och ett tvådagars med Jouni & Isabelle. Eftersom Sickan inte tål underlagen i de träningshallar vi varit i så kommer vi vintertid träna agility i ridhus (om hon tål det underlaget vill säga) men mestadels träna fys i form av drag. Har köpt en sele till canicross och det kommer vi köra igång med så fort hennes sena är helt återställd. Förutom fysträningen vintertid så kan det bli en del hårda spår och sök som aktivering. Industrier, parkeringshus, butiker, förskolor och andra ställen kommer utmana Sickans nos.

års4

Klossträning och stadga i ett

års31

Orädd är hon, den lilla grisen. Kunde även köra henne i skottkärran. Inga konstigheter enligt Sickan

 

års33

Älskad är hon, den där Sickan. Det är en spännande resa att lära känna henne och se vad vi kan hitta på för skoj tillsammans.

 

 

Allergi & grundträning

Jag var så himla flitig med bloggen under Sickans första veckor men det tog liksom slut när allt jag tänkte på var allergin. Den är kvar och utreds. Mer än så behövs inte berättas.

Träningen då?
Jo vi har tränat massor ”uppstyrt” i oktober. Vi har hyrt hall och tränat inomhus, tränat flera gånger på Jönköpings brukshundklubb och även i Forserum.

Saker vi tränat på:
* Sitt kvar
* Plats på filt
* Gå i buren
* Fri
* Byta leksak
* Omvänt lockande
* Inkallning
* Fritt följ
* Kontakt med störning
* Klossen
* Sitt – Ligg – Upp
* Runda
* Om
* Nosdutt i hand
* Springtarget på matta
* Inte jaga cyklar, bilar, fåglar

Det har gått fint. Vi skyndar långsamt och leker mer än vi tränar men allt är så lättsamt o skoj så det belastar inte Sickan det minsta. Hon (och jag, kanske mest jag) behöver träningen för att glömma klådan och allergin. Spåret har jag lagt på hyllan lite då jag tröttnade på att det var så svårt och det kändes som att hon inte hade tålamodet riktigt (mkt möjligt pga klådan). Får testa igen om ett tag.

I november ska vi ha en heldag med Fanny Gott där hon går igenom agilitygrunder för valpar. I november ska jag försöka lära Sickan att buga och kliva i en liten låda med alla tassar.

Tuvaluva gick ett 2 km konkurensspår med Leo som avslutning på säsongen. Vilken säsong sen! Jäkla toppenspårare hon. Nu smälls det och skjuts så mycket i skogen att det inte är värt att vara där för en skotträdd hund. Så nu väntar vi in våren. Under tiden har jag tänkt köra in henne på nosework igen, men hennes icke existerande driv till något annat än viltspår ger sig till känna och jag känner att för vem gör jag detta? Om hon inte tycker det är kul så behöver hon faktiskt inte. Hon har sitt viltspår och sina tricks man kan köra med henne så är hon nöjd sen. Älskade svåra lilla långöra.

Övriga insikter i oktober är att Sickan är en fantastiskt rolig liten hund som jag klickar med till 100%. Känns som vi har fantastiska år med träning framför oss så länge allergin inte sätter stopp för det.22228171_10212799816362923_2884108553191273190_n22338905_10212810155021383_4280442256161109175_o22490065_10212851587177161_8061327571804152100_n22538635_10212862152961299_7178222511232029120_o22641677_10212876640003466_45914524_o22641813_10212876639683458_973169722_o22563814_10212876639483453_1697877476_o

Sickans femte vecka hos oss

På söndagen hade jag lite kalas då jag fyllt 27 år tidigare i veckan. Mina härliga syskonbarn som är strax över året gamla var här och Sickan fick mysa & leka med di båda. Hon är skapligt barnvänlig och är mer försiktig vid lek med dom än med andra vuxna.

På tisdagen vankades valpkurs och inkallning! Roligaste som finns. Tyvärr inga bilder men det var en lyckad kväll tyckte vi nog alla tre.


På onsdagen var vi på min vän Jessicas bokrealease. Hon har släppt sin första hundbok:  BLYGERHUNDAR – så gör du din hund till superhjälte. Har läst halva och kan konstatera att den kommer bli ett utmärkt kursunderlag för självförtroendehöjande kurser och som tröst och handbok för ägare till osäkra rackor. Så stolt över min kära tvillinghjärna!

På torsdagen var Sickan för första gången på kafé. Somnade i en kringla på min jacka jag platsat henne på golvet. Det var mycket folk men bordsgrannarna märkte knappt att hon var där. Precis som när hon var med på första kundmötet. Tacka vet jag stationsbeteenden!

Lite kel och gos med mina kollegor har hon också hunnit med i veckan.

Och som jag skrattat åt denna bilden och jämförelsen med den nedre som är ett par veckor gammal. Helt sanslöst vad hon växer!! Tycker hon är fin NU. De gamla bilderna ser hon ut som en liten kotte på. Kolla själva!

Hahahah baby face deluxe! 

Var hos veterinären med öronen och för vaccinationen. Svamp i ena och bakterier i båda, så går på kortison en vecka till återbesöket. Sedan har hon hunnit ha en ögoninflammation också, men den botade vi snabbt. Tuva hade ögonbekymmer som valp så vet precis vilken behandling som behövdes. Hanteringsvan brud numera! 

I fredags föreläste jag på Jönköping university om ljus som yrke för de nya studenterna. Sickan sov sig igenom föreläsningen. Men det gjorde inte studenterna, thank god ;)

Hon har börjat studera mina smink- och ansiktstvätt-rutiner noggrannt. 

Idag har jag och Tuva tävlat på ett inoff. Viltspårsmästerskap. Tuva vek av på nya älgspår, men gick klart sitt spår och var noggrann och tog vinklatna exemplariskt. Räckte bara till en femteplats men vi är glada ändå. Och vilket prisbord sen!

Vi åkte med Sara & goa lilla Ixa. 

Sickan fick smaka på Ixas klöv. Mest snöret som var intressant dock, hehe. Men efteråt fick hon gå ett hårt asfaltsspår. Hon har fallenhet, min lilla brukis!

Min älskade lilla Loppa! ❤️ Så otroligt stolt över denna hund och den utvecklingskurva vi haft.

Ser stört mallig ut men det är jag också.

Somnade på donken.

Lek o bus!

Kontakten är ljuvlig. 

Smart racka får man ändå säga!

Det var veckan i korthet! 

P.s brunbjörnsgrisen väger in på 8,5 kilogram!