Augusti

Hej bloggen,

Vi kan börja med att konstatera att Sickan kan vara den mest olycksdrabbade lilla skitungen till hund jag någonsin stött på. Allergisk från födseln, senskada som 6 månadersvalp, river upp hasen och får sy och får inflammation i läkningen…
Hon är snart uppe i Tuvas summor hos veterinären och hon är bara 1 år.
Om drygt en vecka ska vi ta blodprov och få svart på vitt exakt vilka ämnen Sickan reagerar på och i vilken grad.
Jag vet knappt om jag vill veta. Klart jag vill, men jag har aldrig varit med om en sån känslig hund. Hon är spårämneskänslig, vilket innebär om jag tar en sked som kontaminerats av ett annat godis än hennes torrfoder så reagerar hon. Även om man skakat av den. Allt måste diskas. Godis kan inte ligga i plastpåse för länge för då reagerar hon också. Hon tål alltså inte plaster. Jag har inte ha godis i nya jackor för hon tål inte impregmering. Hon tål inte katt, inte pollen, inte damm, inte något att äta förutom sitt RC Anallergenic. Hon är svårskött för andra, men hemma har vi anpassat oss och vårt hem efter henne.

img_20180807_192225_01

Man ska inte måla fan på väggen men skulle inte förvåna mig om Sickan har D-höfter. Hon är ett riktigt måndagsexemplar. Fantastisk personlighet. Helt ljuvlig hund. Men sjuk och olycksdrabbad. Jag har pratat mycket med Åsa om detta. Åsa och jag har ganska gemensam djursyn och är överens om att det bästa jag kan göra är att göra vad jag kan och njuta av min lilla hund så länge hon är glad, lycklig och inte påverkas av sin sjukdom mer än vad som känns rimligt. Jag får försöka bli trygg i det och inte känna sån framtidsoro hela tiden.

img_20180819_114752-effects

Eftersom hon varit skadad i princip hela utomhussäsongen och vi endast kunnat bada, miljöträna, spåra och göra lugna grejer har jag fått ställa in allt vad agility heter. Jag har bestämt mig för att börja med brukset helt enkelt och de detaljer jag kan fila på i lydnad och spår innan hon är stark nog att startas i agilityn.
På sätt och vis tror jag det är bra för Sickan. Hon kan behöva lite lydnad och vi tillsammans lite mer relation och belöningsutveckling innan vi börjar med en så självständig sport som agilityn ändå är för hundarna (om man tränar så som jag gör eller tänkt göra i alla fall).

Igår startade vår spårutvecklingskurs för Annelie Damberg. Honär SBK-lärare och en ny bekantskap för mig. Det ska bli väldigt intressant att få höra hennes syn på spår då jag är ish präglad av Hundcampus och SWDI’s tänk sedan tidigare föreläsningar och kurser. Det första vi fick göra var att skriva upp tre utvecklingsområden vi vill arbeta med under dessa två månader.

Jag valde:

  • Noggrannhet i vinkelarbetet
  • Fokus i spårupptaget
  • Markering av mjuka föremål

img_20180819_114900

Noggrannhet i vinkelarbetet började vi med. Annelie föreslog att jag skulle göra tre olika typer av 90gradersvinklar i ett och samma spår. Jag gjorde en vinkel mot ett objekt, dvs så hon inte kan gå förbi spåret. Valde ett träd som hon visst gick förbi, men hittade sig snabbt tillbaka. Hon har orutin, men det är det jag ska lära henne. Nästa vinkel jag gjorde var ett upptramp med yttre foten som första fotsteg i nästa riktning. Den tog hon sådär-bra. Sista vinkeln var ett T. Rakt med ena foten och dikt med andra i form av ett T innan jag fortsatte åt nästa riktning, vilken hon klarade superfint!

img_20180819_192902
Ni som forskat, själva håller på med hund och eller analyserar på ett systematiskt vis tänker säkert som jag här. Varför gjorde hon som hon gjorde. Var det för att de andra två vinklarna var uppvärmning? Eller var den ena enklare för henne än den andra? Var det på grund av att den liknar mina vanliga vinklar där jag bara går mest? Var det på grund av kringliggande dofter? Störningar?
Jag har en plan för hur jag ska undersöka vilken typ av vinklar som kommer lära henne detta snabbast och bäst, men det får jag återkomma med. Let the nörding begin!

Något som är särskilt kul med kursen är att flera av mina vänner också går den med sina hundar. Åsa, Sara och Hanne. Tre av mina spårkamrater :) Blir särskilt roligt att få utvecklas tillsammans med personer man tycker om på kurs, och sedan ha möjligheten och fördelen att kunna träna och utmana varandra utanför kurstillfällena.

img_20180810_174453

Tuvalainen undrar väl någon kanske lite om. Den stora lilla grisen. Storbusan. Hon mår typ bra. Hon är lite grinigare än vanligt och har därför en tid hos en specialistortopeden Kris Camp om ett par veckor. Jag misstänker nytt fast lindrigt diskbråck, ansträngda muskler, felbelastningar etc. Sandra på Fysocanis har gett mig viss information, men vill att Kris ska kolla igenom henne också. Han ska gå igenom henne grundligt. Blir blodprov och hela rasket. En lite lyxigare (läs dyrare) seniorkontroll. Så får vi se om vi remitteras rehab (troligen) och kanske får lite smärtis och övningar (säkerligen). Får jag en dödsdom på Tuva nu så skjuter jag mig själv. Jag orkar inte mer nederlag när det kommer till mina djur. Det tar knäcken på mig. Tuva är trots hon är grinig och tar ett trappsteg i taget, en väldigt tillfreds liten själ. Jag är så glad att hon är så trygg som hon är idag. Att hon släpper saker snabbt. Att hon kan njuta av livet varje dag. Hon är en fantastiskt rolig och bitter liten hund. Egen.

img_20180814_110939

Många tack om du läste hit,
Ida

Annonser

Tandådalen

Tja tja Bloggen.

Dag två i Sälenfjället med Jesper och hundarna. Hittills Jespers bästa semesterförslag nånsin! ❤️

Vi har otroligt varmt här uppe. Över 30 vansinniga grader. Radion varnar för bränder i områden runtomkring. Värmen har resulterat i kortare hajker och dessa med anslutning till vattendrag. I morgon ska vi paddla kanot och bada för att få lite variation på aktiviteter när vi inte kan gå längre turer i värmen. Jag & Jesper orkar, men det funkar mindre bra för våra pälsdjur.

MEN! De strapatser vi hitintills tagit har i alla fall varit fantastiskt vackra. Älskar fjällnaturen. Vattendragen är iskalla, klara och är cirka det godaste vattnet man kan dricka. Hundarna kan gå lösa och håller sig intill oss hela tiden. Helt magisk känsla att vara här och uppleva detta med odjuren. Tuva fullkomligt älskar det här uppe. Och Sickan är lika glad som vanligt. Älskar att de är så sociala och har så lite jakt att de håller sig vid oss utan att vi behöver tjata.

Vi hyr stugan genom vår kompis Jonas föräldrar. Dom är i huset bredvid, men hundarna klarar av att hålla sig till vår framsida ändå. Hörde att Sickan blev lite lockad på vid ett tillfälle, men hon valde ändå att stanna och vända tillbaka utan att jag kallade på henne. Fantastiska lilla hund.

Stugan är toppenfin, vart verkligen positivt överraskad över hur välskött, snyggt inredd och fräsch den var. Naturtomt också, så fjällvegetation direkt utanför dörren! Vi har ett litet kök, litet vardagsrum och ett sovloft där vi stänger till med kompostgaller på natten så hundarna inte får för sig att ta den branta trappan själva. Alldeles lagom stort för oss!

Jag har velat vandra med Tuva sedan skadan och ryggoperationen 2015. Det känns som att komma hem att äntligen få se henne springa fri bland ljung och fjällbjörkarna på fjället. Lägger in lite bilder så förstår ni kanske vad jag menar..

Sickan 1 år gammal!

2018.06.03 fyller hon ett! Och vilket år! Jag tänker att jag delar upp året i olika kategorier, för annars svävar jag ut och kommer ingen vart. Personlighet, samarbetsvilja, familjelivet, arbetslivet, hälsan, utbildning och planer kommer jag ta upp.

20645675_10212308480879843_326874080_n

Tuva och Sickans första möte

 

Personligheten
När jag hälsade på Sickan vid 4-5 veckors ålder upplevde jag henne som ett riktigt popcorn. Hon var mer vild än tam, superbusig med de andra valparna, inte speciellt gosig och väldigt, väldigt söt. Idag är hon fortfarande vild, superbusig med andra hundar, otroligt gosig och väldigt, väldigt söt. Hon är en riktig kompis. En hund jag känner att jag kan ha med precis överallt och hon tar alla miljöer och situationer med skaplig ro. Trygg och glad. Och otroligt snäll. Jag klickar verkligen bra med henne. Jag har haft åtta hundar i familjen, varav två egna innan Sickan. Alla har varit underbara, men Sickan är verkligen något extra. Så mycket energi, glädje, engagemang, vilja, envishet, mod, vakenhet och driv i en sån liten kropp. Vi ska fjällvandra i sommar och jag kan verkligen inte tänka mig en härligare hund att ha vid min sida i fjällen.

19747761_10211938297825498_347042577_o

Bild från vårt första möte. När jag visste att det lilla popcornet skulle bli mitt.

års15

En riktig kompis den där brunbjörnsgrisen.

 

års2

Carpe diem osv.

års12

Är man törstig så är man

Samarbetsviljan
Som vanligt med valpar är det ofta svårt att konkurrera med andra hundar. De älskar att leka tafatt och lattja runt. Ändå har jag sedan hon var 10 veckorsvalp upplevt henne som väldigt knuten till mig. Det var som att hon kände att det var hon och jag. Hon älskar att träna, leka och hitta på saker tillsammans. Hon är lika glad om vi går en promenad i skogen, fönstershoppar på stan, tränar agility eller spårar i skogen. Hon vill absolut inte arbeta med någon annan om jag finns i närheten. Som tur är händer ju typ aldrig detta och ser inget behov av att hon ska vilja träna med andra förutom i budföringen. Ska bli intressant att se Sickans svar på MH-testet när hon ska leka med andra när jag är med. Jag tror hon kommer haka på, men jag skulle inte bli speciellt förvånad om hon säger tack, men nej tack  – min matte står där borta.

års32

Apportering

års26

Kontakt är jättekul träning med en sån här hund!

års35

Fokus på sin mammis

Familjelivet
Små barn är det svårt att ha med Sickan innan de acklimatiserat sig i varandras närvaro. Får Sickan skrota runt på tomten med småkidsen är det lugnt, men momentet att hälsa lugnt finns inte i hennes värld. Och hon älskar förstås ALLA. Särskilt barn. Hemma är hon gosig, lugn men när det gått för lång stund alternativt om hon är övertrött så säger hon till om det. Hon gläfser och luftskäller och visar tydligt sin frustration. Då är det bara att ta på tofflorna och gå ut en sväng eller säga ”Nej, nu är det vila” Då köper hon det om det är att hon är trött. Är hon uttråkad så funkar det föga ;) Hennes hälsostatus med klådan har gjort att jag valt att inte lämna henne ensam annat än väldigt korta stunder. Risken är för stor att hon tuggar sönder sig. När pollen lagt sig och det blivit bättre med klådan, igen, är det dags att utveckla ensamträningen. Men till dess är hon alltid med mig eller med husse.

års27

Sickan blir klappad av min systerdotter Ester

års6

Sickan 8 veckor och Tuva 6 år

 

 

Arbetslivet
Sickan har varit med mig på kontoret sedan hon var 11 veckor. Hon har aldrig kissat/bajsat inne. Bitit sönder 1 st sladd. Det är allt. Hon har haft lätt att koppla av från början och sover även nu hela tiden på jobbet. Hon är en kanonfin hund att ha på kontoret. Hon skäller när någon klappat henne och sen går, de ska ju fortsätta gosa med henne tycker hon. Annars är hon klockren att ha med. Har haft henne mkt i koppel för att undvika att hon går och hoppar på folk eller hittar på sattyg. Nu har jag mer och mer börjat ge henne mer frihet och hon går för det mesta och lägger sig på en sval plats när hon får tillgång till hela kontoret (två våningar, tror det är typ 600 kvm). En gullig extrakollega tycker de flesta på kontoret.

års11

Prinsessan på ärten

års21

Mysbus på frukostrasten nere i köket

års16

Kontorstid = vila

Hälsan
Ja. Detta är ett kapitel i sig. Sickan är kroniskt sjuk i allergi. Hon har både födoämnesallergi och atopi. Hon tål inte plast, katt, pollen. Inte heller något annat än vatten och sitt allergifoder att äta. När hon utsätts för något av detta eller får i sig något annat än sin mat får hon utslag på kroppen och en väldig klåda. Det har varit väldigt tufft att hålla henne fin, och är fortfarande skulle jag säga. I skrivande stund har jag just badat henne i klorhexidinshampo. Tidigare idag på jobbet fick jag fylla blomkannan med svalt vatten och skölja av henne allt pollen hon dragit på sig ute på lunchpromenaden. Hon låg och kliade sig och bet i sina tassar så mycket att det var omöjligt att få henne att sluta såvida jag inte fysiskt förhindrade henne att komma åt tassarna.
När pollenperioden är över och jag haft koll på hennes miljö och födoämnesintag så är hon fin på kortison varannan dag. Vi har testat allt utom hyposensbehandling. Detta ska vi göra i höst. Det ser jag mycket fram emot. Tänk att få en symtomfri Sickan. Så otroligt skönt det skulle vara för henne, och för mig!
Under första badet för säsongen trampade Sickan fel/översträckte sig när hon hävde sig upp från vattnet. Hon får laser på sträckningen hos Fysiocanis och ska gå på sitt andra återbesök om två veckor. Då är förhoppningsvis senan helt återställd och vi kan så smått utöka aktiviteterna.

års1

Rinniga ögon och knottriga röda öron

års7

Men glad oavsett klåda och knotter

Utbildning
Valpkurs, hos Motiverade hundar
Agilitygrunder för valpar, 1 dag, hos Fanny Gott
Grundhandling i agility, 2 dagar, för Fiona Lövdinger

års19

Kamplek med stor boll. Här i november. Idag har hon mycket bättre viktförskjutning bakåt. Träning ger färdighet!

Planer
Jag har sökt tävlingsdispens för att få tävla med Sickan trots att hon går på kortison. Jag vet inte vad vi kommer pyssla med i framtiden men agility är något jag verkligen vill lära mig mer om. Jag är urusel på att handla, men vet och känner att jag kan lära mig. Vi har två agilityläger inbokade. Ett fyradagars för Fanny Gott och ett tvådagars med Jouni & Isabelle. Eftersom Sickan inte tål underlagen i de träningshallar vi varit i så kommer vi vintertid träna agility i ridhus (om hon tål det underlaget vill säga) men mestadels träna fys i form av drag. Har köpt en sele till canicross och det kommer vi köra igång med så fort hennes sena är helt återställd. Förutom fysträningen vintertid så kan det bli en del hårda spår och sök som aktivering. Industrier, parkeringshus, butiker, förskolor och andra ställen kommer utmana Sickans nos.

års4

Klossträning och stadga i ett

års31

Orädd är hon, den lilla grisen. Kunde även köra henne i skottkärran. Inga konstigheter enligt Sickan

 

års33

Älskad är hon, den där Sickan. Det är en spännande resa att lära känna henne och se vad vi kan hitta på för skoj tillsammans.

 

 

Allergi & grundträning

Jag var så himla flitig med bloggen under Sickans första veckor men det tog liksom slut när allt jag tänkte på var allergin. Den är kvar och utreds. Mer än så behövs inte berättas.

Träningen då?
Jo vi har tränat massor ”uppstyrt” i oktober. Vi har hyrt hall och tränat inomhus, tränat flera gånger på Jönköpings brukshundklubb och även i Forserum.

Saker vi tränat på:
* Sitt kvar
* Plats på filt
* Gå i buren
* Fri
* Byta leksak
* Omvänt lockande
* Inkallning
* Fritt följ
* Kontakt med störning
* Klossen
* Sitt – Ligg – Upp
* Runda
* Om
* Nosdutt i hand
* Springtarget på matta
* Inte jaga cyklar, bilar, fåglar

Det har gått fint. Vi skyndar långsamt och leker mer än vi tränar men allt är så lättsamt o skoj så det belastar inte Sickan det minsta. Hon (och jag, kanske mest jag) behöver träningen för att glömma klådan och allergin. Spåret har jag lagt på hyllan lite då jag tröttnade på att det var så svårt och det kändes som att hon inte hade tålamodet riktigt (mkt möjligt pga klådan). Får testa igen om ett tag.

I november ska vi ha en heldag med Fanny Gott där hon går igenom agilitygrunder för valpar. I november ska jag försöka lära Sickan att buga och kliva i en liten låda med alla tassar.

Tuvaluva gick ett 2 km konkurensspår med Leo som avslutning på säsongen. Vilken säsong sen! Jäkla toppenspårare hon. Nu smälls det och skjuts så mycket i skogen att det inte är värt att vara där för en skotträdd hund. Så nu väntar vi in våren. Under tiden har jag tänkt köra in henne på nosework igen, men hennes icke existerande driv till något annat än viltspår ger sig till känna och jag känner att för vem gör jag detta? Om hon inte tycker det är kul så behöver hon faktiskt inte. Hon har sitt viltspår och sina tricks man kan köra med henne så är hon nöjd sen. Älskade svåra lilla långöra.

Övriga insikter i oktober är att Sickan är en fantastiskt rolig liten hund som jag klickar med till 100%. Känns som vi har fantastiska år med träning framför oss så länge allergin inte sätter stopp för det.22228171_10212799816362923_2884108553191273190_n22338905_10212810155021383_4280442256161109175_o22490065_10212851587177161_8061327571804152100_n22538635_10212862152961299_7178222511232029120_o22641677_10212876640003466_45914524_o22641813_10212876639683458_973169722_o22563814_10212876639483453_1697877476_o

Sickans femte vecka hos oss

På söndagen hade jag lite kalas då jag fyllt 27 år tidigare i veckan. Mina härliga syskonbarn som är strax över året gamla var här och Sickan fick mysa & leka med di båda. Hon är skapligt barnvänlig och är mer försiktig vid lek med dom än med andra vuxna.

På tisdagen vankades valpkurs och inkallning! Roligaste som finns. Tyvärr inga bilder men det var en lyckad kväll tyckte vi nog alla tre.


På onsdagen var vi på min vän Jessicas bokrealease. Hon har släppt sin första hundbok:  BLYGERHUNDAR – så gör du din hund till superhjälte. Har läst halva och kan konstatera att den kommer bli ett utmärkt kursunderlag för självförtroendehöjande kurser och som tröst och handbok för ägare till osäkra rackor. Så stolt över min kära tvillinghjärna!

På torsdagen var Sickan för första gången på kafé. Somnade i en kringla på min jacka jag platsat henne på golvet. Det var mycket folk men bordsgrannarna märkte knappt att hon var där. Precis som när hon var med på första kundmötet. Tacka vet jag stationsbeteenden!

Lite kel och gos med mina kollegor har hon också hunnit med i veckan.

Och som jag skrattat åt denna bilden och jämförelsen med den nedre som är ett par veckor gammal. Helt sanslöst vad hon växer!! Tycker hon är fin NU. De gamla bilderna ser hon ut som en liten kotte på. Kolla själva!

Hahahah baby face deluxe! 

Var hos veterinären med öronen och för vaccinationen. Svamp i ena och bakterier i båda, så går på kortison en vecka till återbesöket. Sedan har hon hunnit ha en ögoninflammation också, men den botade vi snabbt. Tuva hade ögonbekymmer som valp så vet precis vilken behandling som behövdes. Hanteringsvan brud numera! 

I fredags föreläste jag på Jönköping university om ljus som yrke för de nya studenterna. Sickan sov sig igenom föreläsningen. Men det gjorde inte studenterna, thank god ;)

Hon har börjat studera mina smink- och ansiktstvätt-rutiner noggrannt. 

Idag har jag och Tuva tävlat på ett inoff. Viltspårsmästerskap. Tuva vek av på nya älgspår, men gick klart sitt spår och var noggrann och tog vinklatna exemplariskt. Räckte bara till en femteplats men vi är glada ändå. Och vilket prisbord sen!

Vi åkte med Sara & goa lilla Ixa. 

Sickan fick smaka på Ixas klöv. Mest snöret som var intressant dock, hehe. Men efteråt fick hon gå ett hårt asfaltsspår. Hon har fallenhet, min lilla brukis!

Min älskade lilla Loppa! ❤️ Så otroligt stolt över denna hund och den utvecklingskurva vi haft.

Ser stört mallig ut men det är jag också.

Somnade på donken.

Lek o bus!

Kontakten är ljuvlig. 

Smart racka får man ändå säga!

Det var veckan i korthet! 

P.s brunbjörnsgrisen väger in på 8,5 kilogram!

Sickans fjärde vecka hos oss

Denna veckan började jag jobbet igen. Jag jobbar som konsult i belysningsbranschen på Kontrast group, har sju kollegor och sitter på ett stort öppet kontorslandskap i centrala Jönköping. Mitt arbete sker främst kontorsbaserat och framför mina tre datorskärmar, men det blir även en del möten och besök av miljöer som vi ska ljussätta.

Tuvas inskolning på kontoret skedde för ungefär ett år sedan och gick kanonbra. Det enda man kan säga är negativt med Tuvas tjänst på kontoret är att hon vaktar och kan lägga ett skall när det kommer någon. Inte så konstigt med tanke på hennes rädsla för nya människor och att hon dessutom känner att Kontrast också är hennes hem. Nu tre år fram kommer Tuva inte vara med lika mycket på kontoret längre om Jesper går halvdag i skolan. Då kommer Tuva gå antingen halvdag på kontoret eller vara hemma med Jesper och sedan vara ensam till vi kommer hem igen.

Men nu skulle jag berätta om denna inskolningen.
Sickans inskolning skulle se helt annorlunda ut, det behöver man inte vara professionell hundtränare för att förstå. En högenergisk liten valp som tar till skall när hon blir frustrerad och som inte gärna kopplar av om man inte hjälper henne ska vara tyst och lugn och vila 8h måndag till fredag. Man kan säga att jag var lite orolig. Särskilt med tanke på att mina chefer sagt att det är på prov, och att om det inte går bra så får hundarna stanna hemma. Det stressar mig såklart då jag så gärna vill att det ska funka.

Gjorde i alla fall en plan.
Hälsade på kontoret veckan innan så att lokalerna inte skulle vara helt nya för henne på måndagen. Tog med gallerburen och satte upp den under mitt skrivbord och även kompostgaller som jag sedan placerade runt burens öppning och mig där jag ståjobbar vid mitt skrivbord.
Fyllde jobbets frys med kongar jag preppat med färskfoder och mjukost. Olika storleker för olika tillfällen. Jag tog även med hennes pläd hon fått med från Ewa-Maria (kennelmamman), och hade på mig min fanny pack fylld med kokta köttbitar och en tub skinkost för lugna belöningar.

Planen och verkligheten såg ut såhär:
05:00 Klockan ringer. Jag går upp och utfodrar djuren, släpper ut dom på tomten för kissning och bajsning.
05:15-05:45 Jag duschar och hundarna härjar bäst de vill
05:45-06:15 Jag äter, packar väskan med grejer hundarna ska ha med sig, klär på dom osv
06:15-07:15 Promenad till jobbet. Det är ungefär 5 km och det blir mycket att bära Sickan. Hon går mest på gräs och på asfalten bär jag henne så mycket som möjligt.
07:15-07:30 Startar upp datorn och alla program, fixar i köket och installerar hundarna på sina platser. Tuva har sin korg och får göra som hon vill och Sickan med mig i vårt gemensamma fängelse. Sickan somnar för det mesta väldigt fort
07:30-09:00 Passivitet. Sickan sov och Tuva sover förstås hon med. SÅ tacksam att Sickan har världens bästa chillsyrra att härma
09:00-09:15 Kort rastrunda med lite trickträning och godissök, lekträning eller bara titta på folk
09:15-12:00 Passivitet. Vaknar hon efter nån timme får hon en kong att pyssla med innen det är dags för lunchrast
12:00-12:30 Lunchpromenad, mest nosande. Ju mer hundarna får nosa desto lugnare är dom resten av arbetsdagen. Leka kan man också göra
12:30-12:40 Tillbaka på kontoret, hundarna får titta på när jag intar min lunch
12:40-16:30 Passivitet, denna stunden är den enklaste för hundarna att vila. Tuva är sällan otålig på eftermiddagen och Sickan är bebis och sover. Nån av dagarna har hon piggnat till och då har vi gått ut på en lten rastrunda där hon fått ett godissök

Hur har det sett ut då? Bilder:

Jag är så glad att jag gjorde en plan och hade ett ess i rockärmen när pipet kom (kongar). Så mycket bra val hon gör som möjligt nu i början (och jag styr upp så det blir lätt för henne att göra rätt) desto lättare kommer det att gå resterande tid tror och hoppas jag. Jag känner mig trygg med att det kommer gå fortsatt bra för Sickan att hänga med i vardagen på samma sätt som Tuva gör. Hon är inte ett skit lättväckt, rädd eller osäker på något vis. Tvärtom supertrygg, glad och utåtriktad.

Vi har även tränat på fokus inför såväl spår som agilitystarter:

Träningsmässigt tycker jag att hänga med i vardagen i stort är tillräcklig träning för Sickan. På valpkursen tränade vi dock lite runda kon och omvänt lockande, vilket utvecklats till fokusövningar framåt (och senare även extern belöning). Tränat en del på att släppa leksaker. Mest för att få ett snabbare gripande då hon så fort hon släppt får ett ”japp” som betyder ta den så fort du kan! I måndags påväg till jobbet plockade hon upp något från marken. Skulle gå fram och kolla vad det var och ser en svans hänga ut från mungipan på henne. FY FAN VAD ÄCKLIGT. Gick fram och sa tack men inte fan släppte hon. Tog henne i mungipan och satte handen under och sa TACK, då släppte hon. Så j ä v l a äckligt. Men hon fick såklart hurra-rop och massa godis för hon vad ju trots allt en riktig stjärna som faktiskt släppte sitt byte. Senare på kvällen fick de var sitt färskt lammöra som tugg. Då vaktade hon det när jag gick förbi, vilket resulterade i godisregn över henne så fort jag gick förbi. Vill inte ha hundar som vaktar mat och lekisar, det bästa man kan göra för att undika detta är att aldrig ta mat från dom, och strössla ännu godare grejer än vad de har för att skapa förtroende. Har sen i måndags inte upplevt henne vakta så fortsatt förebyggande ska nog se till att hon blir fortsatt trygg med sin mat och med folk och hundar omkring.

Jag är så glad för vår lilla zathunge och det är helt sjukt att vi idag levt ihop i en hel månad!

20630189_10212308480479833_1495124568_o

Sickans andra och tredje vecka hos oss

Sickans andra vecka hos oss tränade vi ännu mer på att leka, byta leksak, jaga ifatt och socialbusa med varann. Hon är en riktigt busig liten hund, men inte så överraskande är det ändå svårt att konkurrera med hennes syster Tuva.

Vi tränade på att åka hiss, bil. leka i stadsmiljö, vänta i bil, åka i ny bil, ny bur och tillsammans med Tuva i Emmelies bil. Vi fikade hos mina gamla katter Vira & Lovis och Sickan fick se katt för första gången. Jag lät dom inte hälsa då jag är för rädd om Sickans ögon. Dagarna hos Emmelie och Hyzz var helt fantastiska. Både jag, Tuva och Sickan åkte upp och det fanns nåt kul för alla. Sickan fick umgås med en annan kelpie, Tuva fick en ny pojkvän (eller en till kanske man skulle säga), gå två viltspårt i ny och svår men otroligt vacker skog och jag fick inspiration från Emmelies bruksspår och skönt häng. Jag behövde verkligen komma bort lite och få hänga med en hundkompis lite mer intensivt då min vardag sällan innefattar hundfolk.

Tredje veckan, den som är nu, åkte vi och skulle passa Jespers mammas katter och hus. Sickan lärde sig hoppa i sjön från brygga, stanna på tomten, testa hårda spår och fick höra skott för första gången. Tuva och Sickan var på tomten och kamplekte om ett gosedjur när en skott avlossas och Tuva panikar. Jag kallar förstås snabbt in Tuva så hon kan gå in och känna sig trygg i soffan och kilar sedan snabbt tillbaka till Sickan och fortsatte kampleken. Hon lyssnar men är inte berörd. VÄLDIGT skönt.

Första valpkurstillfället avverkades på tisdagen, där fick vi köa kontaktövningar och prova olika sorters godis. Sickan hade testat allt utom kattmat och popcorn. Popcorn tyckte on vad en upplevelse i sig, men inget hon ville träna för eller ha mer av. Kattmat däremot tycker hon precis som Tuva är DET BEZTA PÅ JORDEN. Därav spårslut för Tuva. Blir väl en sån ultramaxad belöning i spårslutet till Sickan med sedan – men ingen vardagsbelöning. Det har vi hjärta, färs och annat mindre snuskigt till.

Sickan sover numera hela natten. Hon går vi 05:30 ungefär och vill då äta, leka, kissa och bajsa, leka lite till, kissa och bajsa, röja runt, kissa och sedan sova igen kl 10 ungefär. Det kommer givetvis inte fungera i vardagen då hon blir kontorshund nu på måndag. Vi får se hur det går, det är så kort tid som hon är så här liten och valpig så jag tror jag ska stå ut med flera små kissapauser/dag och eventuell övertid för att få timmarna att gå ihop.

 

valpkurs

Foto från valpkursen taget av Jessica Mann, Motiverade hundar

Sickan är precis vad jag har längtat efter och jag njuter av valptiden samtidigt som jag längtar tills hon blivit lite större så vi kan göra de häftiga grejerna.. Dvs bikejoring och agility.. :)

Sickans första vecka hos oss

Sickans första vecka har gått fort! Vi hämtade henne i söndags förra veckan så vi har ju knappt haft henne en vecka än, men tänkte ändå summera tiden som gått. Jag är Ewa-Maria evigt tacksam för att jag fått hälsa på Sickan så mycket under hennes första åtta veckor i livet. När vi hämtade hem Sickan kändes det som att jag redan kände henne. Bilfärden hem gick bra, hon grät den första kilometern och somnade sedan. Fick träffa Tuva, som hon tyckte var lite läskig. Troligtvis för att hon är prickig. Tuva ville direkt leka, men när Sickan visade sig rädd blev Tuva avvaktande mot henne med. Respektfull den.

Väl hemma fann hon sig till rätta fort. Dörrmattan var stickig och äcklig att kliva på, annars var det fullt ös. Hon hittade Tuvas leksaks- och tuggbenslåda som nu även är hennes. Hon lärde sig snabbt att balkongdörren står öppen och har en trapp ner till trädgården och går ibland dit och ställer sig när hon behöver ut – dock inte alltid. Första natten var hon lättväckt och gick upp två gånger. Jesper tog morgonpasset och Sickan somnade om i soffan där de kollade på Game of Thrones tillsammans.

Det tog två dagar, sedan blev Tuva och Sickan bästa vänner, de leker hela tiden och jag får bryta dom så de inte glömmer att vila också. När vi går och lägger oss ligger de vid fotändan och mysbrottas med sina käftar, biter varann i tassarna och är alldeles, alldeles ljuvliga. Är så otroligt glad för Tuvas skull, äntligen fick hon tillbaka sitt systerskap som hon tycker så mycket om. Och jag är så glad för Sickan som fått en syster som älskar henne.

Följande nätter har hon sovit bättre och i natt har hon sovit hela natten. Hon vaknar när jag vaknar och går upp och får sin frukost, går ut och kissar och bajsar innan vi går in och lägger oss igen för att sova vidare en stund.

Bil åker vi i stort sett varje dag och hon piper för det mesta ingenting längre. Hon har visat sig rädd för bilar som kör förbi, vilket jag motbetingar med godis och lek bort från bilarna när de kör förbi. Jag vill tro att det blivit bättre. Hon bryr sig inte om bilarna som kör förbi tomten när vi är ute, men när vi är på promenad. Är omöjligt att helt undvika bilar när vi bor på en gata och vill utgå från hemmet. Det reder sig.

Miljöträning och socialisering sker automatiskt då vi tar med hundarna när vi gör saker. Så har det alltid varit och nu får Sickan hänga med. Hon har under veckan varit hos Jespers mamma i Tokebo och plaskat i sjön och kollat när gubbarna satte i bryggan i sjön. Utfört trädgårdsarbete med vår granne Gunilla. Fått besök av min systerdotter på 1 år, lite vuxna famljemedlemmar och vänner. Varit i Mullsjö hos mina föräldrar och träffat min brorsdotter som också är 1 år gammal samt två chinese crested dog och en russkiy toy terrier, varit på Mariebo IF och lekt i en sandhög, Strömsberg IF och hälsat på fotbollstjejer, i stadsparken och kollat på djur och i vattenledningsparken och brallat i skogen. Rilo och köpt hundmat och hälsat på personalen. Det låter hemskt mycket men hon tar det jättebra och lägger sig och sover när hon blir trött. För det blir hon. Hon är vaken 1-1,5 timme och sedan sover hon mellan 2-3 timmar, så går det runt så.

Tyvärr har vi även fått några tråkiga hundmöten då cirka alla hundar på vår gata gör utfall. Tuva ignorerar sånt men Sickan blir ju såklart rädd även om Tuvas stöd gör mycket. Vi ska boka träff med mina vänner Jessica och Saras hundar och köra hundmöten med dom så hon får fler goda erfarenheter än dåliga.

Vi har tränat på att leka, och hon byter nu leksak på ”Japp!”, vilket är lite kul för just så heter hennes bror. Hon har lärt sig ta godis ur hand och leta godis på marken, gräva hål i slänten med syrran samt sitta still för att bli fotad, viktiga grundbeteenden helt enkelt ;-)

Som person är Sickan smart, lekfull, gosig, nyfiken, följsam och vild på samma gång Hon är även hemskt svettig och kan tänka sig gosa nära en stund, sedan vill hon lägga sig i nåt hörn på sidan så hon svalar ner sig. Hon föredrar leksaker med päls på. Kokt hjärta framför all form av torrt köpegodis och släpper INTE köttbitar om något trillar ner. Ett litet vilddjur helt enkelt!

Jag känner redan att vi hör ihop och det känns som hon känner likadant!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semesterstart!

Har haft en underbar start på min femveckorssemester. Men angående den…  Tyvärr infaller leveranstiden på Sickan inte in de veckor vi måste stänga kontoret (v.29-30) utan måndag v.31, och vi får således bara tre veckor tillsammans innan hon blir ”ny på jobbet” och med heltidstjänst. Förhoppningsvis får Jesper ett bra schema nu när han börjar plugga igen och kommer kunna ha Tuva eller Sickan eller båda två hemma ibland… men kan vara positivt att hon tidigt lär känna the office med allt vad det innebär (cirka 8h passivitet/dag ;) ).. 

… Anyhow, dessa två veckor blir mina och Jespers veckor där vi hänger och gör somriga grejer och på riktigt verkligen njuter av vår vuxna hund. Att gå promenader längs stranden med henne lös, det gör inget om man glömmer kopplet, kunna besöka mina syskonbarn och vara helt avslappnade, middagar med vänner etc etc. Det är mycket som ”bara funkar” när man har en vuxen hund man tränat med i många år, trots Tuvas rädslor är jag trygg med henne och vet hur hon kommer reagera beroende på situation. Vi känner varandra mycket bra skulle jag vilja säga. 

Eftersom jag brutit revben och opererat min käke och inte haft möjlighet att spåra under denna tiden (pga smärta, feber o sånt skoj) så var det ett väldigt efterlängtat spår vi gick häromdagen. Jag, Jonna, Sara, Maria och vår nya trevliga bekantskap Åsa träffades för att spåra på Göstas mark. Tuva fick ett över 700 meter långt spår med massa klurigheter, och nog fixade hon det – trots sin mattes förvirring i mitten av spåret så jobbade hon vidare och åt en bit på klöven innan hon bar den tillbaka till bilen efteråt. Jag och Sara brukar alltid uttrycka vår stolthet över våra hundar, och skrattar lite över hur vi ALLTID hittar nåt positivt i träningen även om det gick skit. Men hon var verkligen uthållig och stabil nu. Trots uppehållet. Ska gå anlagsprov nu på lördag, det ska bli roligt att se hur det går och sedan börja träna inför ett öppen klass spår som vi – om vi får en lyckosam skotträning – kanske kan gå i senhöst eller vår. 

Nästa vecka ska jag och Jonna ta en hajk där vi testar vår utrustning. Satte upp mitt tält som inte rests sedan 2015 när Tuva blev sjuk och Mixi dog och det fanns leriga tassavtryck kvar på tältduken vilket gjorde mig sentimental och ledsen. Men bestämde mig för att skapa nya minnen på hajk. Får gå kortare sträckor bara så Tuva mäktar med med sin rygg. När vi kommer hem från hajken är det bara fyra dagar kvar till vi får hämta Sickan. Ser så fram emot det!! 

Zathungens Just call me Zickan ”Sickan”

I många år har jag suktat efter en träningskamrat och kompis i form av kelpie, och nu händer det!

Zathungens J kull är född och lilla rosa (nu grön) kommer att få bo hos oss.

 

Såhär skrev jag i går eftermiddag efter att ha fått träffa valparna för första gången:

sickan, första mötet, uppdatering

 

Det var ett helt magiskt möte. Knäppte ett par kort också:

 

Ska hälsa på så ofta jag kan nu de återstående fyra veckorna innan Sickan flyttar hem till oss!